Kommissionens förslag till Östersjökvoter för 2026: ett steg i rätt riktning, men inte rätt att det småskaliga fisket ska bära en så tung börda.
LIV välkomnar kommissionens förslag inför nästa års fiskemöjligheter i Östersjön, som ett steg i rätt med tanke på den höga sannolikheten att det bidrar till större bestånd under kommande år. Vi beklagar dock att så mycket av bördan för återhämtningen läggs på det småskaliga kustfiskeriet.
I Östersjön står SSCF för 92% av fartygsflottan, 77% av sysselsättningen inom fisket och bidrar med 22% av värdet på den landade fångsten (STECF AER 2024). SSFC:s fångster minskade dock från 58 M euro 2018 till 37 M 2022 (en minskning med 36%), vilket belyser sektorns sårbarhet.
För närvarande ligger de flesta av de viktigaste kommersiella bestånden – torsk, lax, skarpsill, västlig sill och bottenhavssill – på eller mycket nära sina historiskt lägsta nivåer någonsin när det gäller biomassa. Det är nödvändigt att bygga upp bestånden genom att minska kvoterna och hantera de faktorer som bidrar till deras dåliga skick.
Den överväldigande majoriteten av de kvotminskningar som kommissionen föreslår gäller bestånd som den småskaliga fiskeflottan är beroende av. Värdefulla bestånd som lax (-27%), torsk i västra Östersjön (-84%) och vårlekande sill i västra Östersjön (-50%) är alla i dåligt skick, men skulle gynnas mer av ytterligare förvaltningsåtgärder än av enbart extrema kvotminskningar.
De marginella miljövinster som dessa nedskärningar ger upphov till uppvägs av de socioekonomiska fördelarna med att behålla kvoten närmare 2025 års TAC. Vi rekommenderar därför att mer görs för att komma till rätta med den höganaturliga dödlighet som dessa bestånd drabbas av, genom aktiv förvaltning av icke-fiskerovdjur och ökad tillgång på byte, samt att kvoterna bibehålls på en nivå som liknar årets.
Om kvoterna ska minskas är det mer effektivt och rättvist att nedskärningarna drabbar det pelagiska segmentet, vars fartyg levererar fiskmjöl som huvudsakligen är avsett för marknaden utanför EU. Dessa fartyg fångar betydande, men icke uppmätta, mängder av kommersiellt värdefulla arter som bifångst. Detta måste stoppas, och övervakningen bör förbättras. Den totala föreslagna TAC för unionen på 295 000 ton från Östersjön år 2026 är överväldigande koncentrerad till det pelagiska segmentet, där mer än 96% av den totala föreslagna kvoten består av sill och skarpsill. Kvotminskningarna bör inriktas på dessa bestånd snarare än på den småskaliga flottan som använder passiva redskap och som redan drabbas av flera fiskeförbud och har begränsad tillgång till bestånden.
För Bottenviken sill kvotsänkningen är efterlängtad och har varit välkomnad av den lokala (och storskaliga/storskalig -> small-scale is småskalig) fiskenäringen. Beståndet har minskat under de senaste 30 åren och en minskning av TAC med 62% är nödvändig för att minimera risken för att den framtida reproduktionsförmågan försämras. Kommissionens förslag kommer sannolikt också att minska bifångsten av lax från det industriella pelagiska fisket och göra mer föda tillgänglig för lokala laxpopulationer.
För västbaltisk vårlekande sill i underavsnitt 22–24 rekommenderar vi starkt att rådet återinför det undantag från de senaste åren som gör det möjligt att fiska en kvot med unionsfiskefartyg som är under 12 meter långa och använder passiva redskap, trots ICES rekommendation om noll fångster. Kommissionens förslag om att avveckla undantaget för det storskaliga kustfisket [note: small-scale should be småskaliga] skulle vara en parodi och få potentiellt ödesdigra ekonomiska konsekvenser för detta sårbara men avgörande flottsegment.
Med anledning av avstängningarna för torsk därför uppmanar vi rådet att ändra artiklarna 7.2 b och c samt artiklarna 7.4 b och c så att djupundantaget harmoniseras för båda fl舰队segmenten. Det nuvarande undantaget som tillåter vissa fartyg att fiska på ett djup av 50 meter medan flotten med passiva redskap är begränsad till 20 meter stöds inte av den vetenskapliga rådgivningen.
Kommissionens förslag innebär en förbättring jämfört med de senaste åren. Vi uppmanar ministrarna vid rådsmötet i oktober att stödja kommissionens återhämtningsagenda och fastställa kvoter som möjliggör större bestånd under de kommande åren, samtidigt som bördorna för det storskaliga fisket minskas.
