Energy Transition Partnership: finansiering av energiomställningsseminariet 28 november
Bryssel den 28 november 2023. Ett hybridmöte ägde rum i Bryssel, anordnat the DG Mare, som en uppföljning på lanseringen av “Energy Transition Partnership” den 16 juni. Workshopen sammanförde olika intressenter (fiskesektorn, icke-statliga organisationer, rådgivande råd, nationella förvaltningar och EU-förvaltningar) i syfte att sammanställa en förteckning över de huvudsakliga utmaningar, möjligheter och farhågor som uppstår i samband med koldioxidutfasningen inom fiske- och vattenbrukssektorerna. Detta kommer att utgöra grunden för ett dokument som ska bidra till utformningen av en färdplan för energiomställningen inom EU:s fiske och vattenbruk, samt hur den ska finansieras.
För fiskerisektorn innebär energiomställningen två saker. Först och främst innebär det att minska beroendet av fossila bränslen, som utgör en av de viktigaste driftskostnaderna. Efter en rad globala kriser har bränslekostnaderna blivit mycket volatila och det verkar troligt att de kommer att förbli så. Detta har en enorm inverkan på fiskeriets ekonomiska bärkraft och motståndskraft, vilket gör en övergång till alternativa bränslen till en brådskande prioritet. För det andra är fisket, precis som andra ekonomiska sektorer och produktionssektorer, bundet av målen i den gröna given om klimatneutralitet senast 2050. Med tanke på det relativt obetydliga bidraget från EU:s fiskeverksamhet till de globala utsläppen av växthusgaser – cirka 0,011 TP3T – är detta uppenbarligen en mindre prioriterad fråga.
På kort sikt är fiskerisektorns främsta prioritet att klara sig igenom den rådande krissituationen. För att uppnå detta kommer skattelättnader på bränsle och nödfinansiering att vara avgörande. De 19 miljoner euro som finns tillgängliga inom EMFAF (fram till 2027) för motorbyten och förbättrad energieffektivitet skulle kunna bidra i detta avseende. EMFAF har dock kritiserats för att inte uppfylla sitt syfte, eftersom mycket få medlemsstater använder medlen i sina nationella planer för energiomställning, det förekommer betydande förseningar i utbetalningarna och upp till 20% av medlen går förlorade genom att de inte används. Fördelat på EU:s 22 kuststater skulle 19 miljoner euro i alla fall inte räcka särskilt långt – knappt tillräckligt för att omvandla ett enda fartyg, för att inte tala om en hel flotta!
Att eftermontera nya motorer och fiskereskap på gamla fartyg är meningslöst och är i bästa fall bara att pyssla i utkanten av problemet. Vad som i stället behövs är ett etappvis tillvägagångssätt, med utstakade vägar som beskriver hur sektorn tar sig från där den är till där den behöver vara år 2050.
På längre sikt står fisket inför en rad utmaningar, bland annat att utvecklas från ett 20den sekel av utvinningsverksamhet, till en ändamålsenlig 21st århundradets hållbara sektor för skaldjursproduktion som en del av den snabbt utvecklande blå ekonomin. Det finns dock ännu ingen gemensam förståelse för hur en hållbar sektor för skaldjursproduktion kan se ut år 2050 eller vilken roll fisket kommer att spela i den blå ekonomin. En sådan vision måste också inkludera beredningssektorn och leveranskedjorna, som har ett betydande koldioxidavtryck och som för närvarande till stor del är beroende av import som inte uppfyller EU:s hållbarhetsstandarder.
För mer information: https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_829
